Zonalpelargoner (Pelargonium × hortorum) är en grupp hybrider inom släktet Pelargonium i familjen Näveväxter. Dessa hybrider har ett komplext ursprung och flera föräldraarter är inblandade, inklusive hästskopelargonen (Pelargonium zonale) som är en vild pelargon hemmahörandes i Sydafrika, där den framförallt påträffas i de västra delarna av landets Cape Provinces. Hästskopelargonen har en tydlig zon på sina blad, och denna zon återkommer också hos många av de odlade zonalpelargonerna. Det är från denna zon som artnamnet P. zonale härör. Zonen påminner till formen lite om en hästsko, och det är därför den vilda arten på svenska heter hästskopelargon.
Medan vi människor är diploida, det vill säga har två kromosompar i våra celler, är zonalpelargoner tetraploida och har fyra kromosompar per cell. Detta gör frågan om genetiskt arv mer komplext.
Exempel på pelargoniumarter som vid sidan av P. zonale bidragit genetiskt till zonalpelargonerna är P. Inquinans (på engelska kallad Scarlet pelargonium), P. scandens och P. frutetorum.
Det finns stora variationer inom gruppen, men många zonalpelargoner är buskliknande plantor som utvecklar rejäla stammar som är bra på att hålla vatten. De traditionella färgerna för zonalpelargoner i handeln är röd, laxrosa, rosa, lila och vit, men det finns undantag som bryter mot normen.
Bäst är att uppsöka skötselråd för den specifika zonalpelargon du har, eller åtminstone för den kategori den tillhör.
I allmänhet kan dock sägas att zonalpelargoner vill ha gott om plats och mår bäst i näringsrik jord som dränerar väl. Låt jorden torka ut mellan vattningarna.
För maximal blomning rekomenderas en ljus placering under blomningssäsongen, och man bör kontinuerligt tillföra näring i samband med att man vattnar.
Det brukar gå bra att övervintra zonalpelargoner utan några större åthävor.
Zonalpelargoner hålls både som krukväxter och urnväxter, inomhus och utomhus.
Den i Sverige så omtyckta och välkända mårbackapelargonen (även kallad sundbornspelargon) är en zonalpelargon och dess officiella namn i handeln är därmed P. ×hortorum ’Mårbacka’. Dess ursprung är oklart. En teori är att den uppstod i Sverige från någon av de pelargonvarianter som importerades hit från Frankrike på 1800-talet.
En samling pelargoner som blivit populära i handeln i Skandinavien är Royal-serien, där många av namnen hämtat inspiration från det danska kungahuset. Ett exempel är Pelargonium x hortorum ’Prins Nicolai’, som är en zonalpelargon med friskt gröna blad och vars blommor påminner en del om Mårbackapelargonen. Blommorna hos Prins Nicolai är så ljust rosa att de nästan ser vita ut. En viktig skillnad mellan Mårbacka och Prins Nicolai är att den senare är svagväxande och inte alls blir lika stor som Mårbacka.
Det finns idag en mycket stor mängd zonalpelargoner att välja mellan i handeln och de brukar sorteras in i kategorier baserat på faktorer som till exempel bladens utseende, plantans storlek, antalet kronblad eller hur kronbladen ser ut. Det är möjligt för en zonalpelargon att tillhöra flera kategorier samtidigt, till exempel en baserat på plantans storlek, en baserat på kronbladens utseende och en baserat på hur bladen ser ut.
Här är några exempel på kategorier:
Det här är en största kategorin och den inkluderar det vi kort och gott brukar kalla för ”vanlig zonalpelargon”. Den här kategorin är även känd som Bassort undergruppen.
Det är mycket vanligt att vanliga zonalpelargoner har en tydlig zon på bladen, precis som den vilda hästskopelargonen.
Zonalpelargoner i den här kategorin har blommor med fem kronblad. Kategorin kallas även för Enkelblommande undergruppen.
Zonalpelargoner i den här kategorin har blommor med sex till åtta kronblad. Kategorin kallas även för Halvdubbelt blommande undergruppen.
Zonalpelargoner i den här kategorin har blommor med minst nio kronblad. Kategorin kallas även för Dubbelblommande undergruppen.
Viktigt: Rosenknoppspelargoner har fler än nio kronblad, men brukar placeras i en egen kategori.
Rosenknopps-undergruppen. Den här typen av zonalpelargon har väldigt många kronblad och de omsluter varandra så tätt att blomman aldrig öppnar sig helt utan ser ut som en roseknopp som är på väg att öppna sig. Blomställningen ser ut en liten miniatyrbukett av rosenknoppar.
Fågeläggs-undergruppen. Kronbladen har små prickar i mörkare färg, vilket gör att de påminner om prickiga fågelägg.
Äggskals-undergruppen. Kronbladen har prickar, fläckar och fält som i färgen avviker från bladets grundfärg.
Kaktusblommande undergruppen. Kronbladen har bakböjda kanter och ser mycket smala ut.
Obs! Dessa pelargoner är inte kaktusar eller någon slags korsning mellan kaktus och pelargon, utan det handlar bara om en beskrivande term syftande på kronbladens utseende.
Nejklikeblommande undergruppen. Kronbladen har fransiga kanter, vilket gör att blommorna påminner om nejlikans blommor.
Stjärnpelargon-undergruppen. Kronbladen är flikiga och blommorna påminner till formen om stjärnor. Det finns både enkelblommande och dubbelblommande stjärnpelargoner, och det är de enkelblommande som tydligast ser ut som stjärnor.
Tulpanblommande undergruppen. Blommorna öppnar sig bara delvis och har därför liknats vid tulpaner. Tulpanpelargoner tenderar att vara kraftigväxande.
Brokbladiga undergruppen. Här är det inte blommorna utan bladen som är karaktäristiska och har fått ge namn åt kategorin. Bladen har flera färger, och dessa pelargoner är alltså brokbladiga.
Fingerbladiga undergruppen. Ytterligare en grupp som fått namn efter bladen. Hos fingerpelargoner är bladen treflikiga eller femflikiga, och påminner till formen något om en hand.
Miniatyr-undergruppen. Själva plantan är mindre än hos vanliga zonalpelargoner, men inte lika liten som mikrominiatyrpelargonerna.
Mikrominiatyr-undergruppen. Plantorna är mycket små, till och med mindre än miniatyrpelargoner.
Vill man beställa pelargoner från utlänska sajter kan det vara bra att ha koll på de engelska termerna. Den inflytelserika organisationen Pelargonium & Geranium Society (PAGS) delar upp pelargoner i arte (species), primära hybrider (primary hybrids) och kultivarer (cultivated pelargoniums), och för kultivarerna finns det sex stycken undergrupper:
Det som står inom parentes är etiketter som används av Royal Horticultural Society för respektive undergrupp.
Vill man beställa zonalpelargoner från en engelsk leverantör kan det alltså löna sig att leta efter ”A. Zonal”, ”Zonal pelargoniums” eller pelargoner som är märkta med bokstaven Z.