Änglapelargoner påminner om regalpelargoner (även kallade engelska pelargoner / kungspelargoner), men när det gäller växtsätt och bladform är de mer lika den vilda pelargonen Pelargonium crispum, en pelargon som är berömd för sina krusiga blad. En klassisk änglapelargon ser ut som en liten regalpelargon, fast plantan blir mer kompakt och har små flikiga blad, och blommorna blir inte så stora. De flesta växer som upprätta buskar, men vissa speciella sorter har tagits fram för att bättre passa korgarrangemang och plantering i hängande amplar.
En majoritet av änglapelargonerna i handeln stammar från korsningar av P. crispum och en regalpelargon som gjordes i England under första halvan av 1900-talet. Det var dock först i slutet av 1900-talet som änglapelargoner började bli riktigt vanliga den normala blomsterhandeln. Tack vare framgångsrika experiment genomförda av pelargonentusiaster under den senare delen av seklet skapades en mängd nya odlingsformer av änglapelargon, vilka sedan började odlas storskaligt av nischade plantskolor. Bland de nya oldingsformer hittar vi bland annat blomfärgskombinationer som tidigare inte fanns i änglapelargongruppen, och det finns också varianter som har ett extra tätt växtsätt.
Värt att nämna i sammanhanget är att vissa änglapelargoner har blivit populära som snittblommor i Sverige under 2000-talet.
Änglapelargoner väljs ofta som pelargoner för balkonglådor och till platser i trädgården där man behöver något lågväxande. De brukar inte bli mer än 20-30 cm höga, och de är jämförelsevis tåliga mot vind och regn.
Änglapelargoner brukar blomma med många, små blommor under en lång period.
Tack vare släktskapet med P. crispum är det vanligt att änglapelargoner har cirtrusdoftande blad.
Många använder änglapelargonen som om den vore ettårig och kasserar den efter sommaren, men det är inte svårt att övervintra änglapelargoner om man har tillgång till en ljus, sval och frostfri plats. Den svala perioden triggar plantan att sätta knopp för en ny blomstersäsong. Rekommenderad temperatur under övervintringen är 10-12 grader C. Vattna mycket sparsamt. Beskär på våren.
Ett alternativ till att övervintra hela plantan är att ta sticklingar i augusti och sätta i sand.
Det här är en nätt och kompakt pelargon som producerar många, små rosa blommor under en lång period. Blommorna påminner en del om penséblommor, och det förekommer att Sophie marknadsförs som ”pensépelargon” i handeln. Det är viktigt att kontinuerligt knipsa bort överblommade blommor för att uppmuntra produktionen av nya.
Bladen är gröna, krusiga och citrusdoftande.
Änglapelargonen Sophie trivs bäst i ett soligt läge planterad i jord som dränerar väl. Tämligen tåplig mot vind och regn. Låt jorden torka mellan vattningarna. Ge pelargonnäring under blomstersäsongen.
Det här är en änglapelargon vars blad doftar starkt av citrus när man rör vid dem. Den blommar rikligt med rosavita blommor från april till oktober, och som brukligt för pelargoner bör man kontinuerligt knipsa bort överblommade blommor för att uppmuntra produktionen av nya.
Själva plantan har ett runt växtsätt och brukar bli ungefär 30 cm hög och 30 cm bred. Mosquitaway Nova mår bra i sol till halvskugga och kan hållas både utomhus och innomhus.
För att få fram den tydliga citrusdoften hos Mosquitaway Nova har man tagit en klassisk ängalpelargon (korsning mellan engelsk pelargon och P. crispum) och återkorsat den med P. crispum för att förstärka den aspekten. I det vilda har P. crispum en stark citrusdoft och brukar på svenska kallas för citronpelargon. Som namnet antyder brukar myggor inte gilla den doft som sprids när man rör vid bladen på en Mosquitaway Nova.
Änglapelargoner är en översättning från engelskan Angel pelargoniums. Denna grupp har fått sitt namn efter ´Angeline´ som var en mycket välkänd och tongivande odlingsform som tagits fram genom att kombinera engelsk pelargon med P. crispum. Denna odlingsform skapades redan på 1820-talet men föll så småningom i glömska. Dagens moderna änglapelargoner stammar istället från korsningar som gjordes under första halvan av 1900-talet.
Arthur Langley-Smith kan sägas vara de moderna änglapelargonernas anfader, eftersom de allra flesta i handeln stammar från kombinationer han skapade i England under första halvan av 1900-talet, och han var också en drivande kraft bakom att änglapelargoner blev populära.
Langley-Smith var en rektor verksam i Catford, South London. Han var mycket intresserad av pelargonier, och redan år 1908 korsade han P. crispum med en engelsk pelargon vid namn ´The Shah´. Han arbetade sedan med avkomlingarna i flera generationer. År 1935 lanserade han sin första änglapelargon och gav den namnet ´Catford Belle´.
Under andra världskriget skadades Langley-Smiths hus av en bomb, men det byggdes upp igen och han byggde även ett stort växthus där han kunde hålla sina plantor.
Så vitt vi vet skapade han tolv kultivarer (odlingsformer) som fick namn, och av dessa förekommer flera fortfarande i handeln, inklusive ’Catford Belle’, ’Mrs. Dumbrill’, ’Mrs. GH Smith’, ’Rose Bengal’, ’Shirley Ash’, ’Solferino’ och ’Spring Park’.
Änglapelargonen Mrs. GH Smith är uppkallad efter Langley-Smiths andra hustru.
Om du stöter på en pelargon i blomsterhandeln som marknadsförs som en pensépelargon så rör det sig inte om någon hybrid mellan pelargon och pensé, utan det är en pelargon vars blommor påminner om penséns blommor. Med stor sannolikhet rör det sig om en pelargon som tillhör gruppen änglapelargoner. På engelska blomstersajter kallas änglapelargoner med penséliknande blommor oftan för ”pansy faced pelargonium” vilket har bidragit till att sprida namnet pensépelargon i svenskan.
Det finns en fransk odlingsform av pelargon från 1870-talet som heter ´Madame Layal´ och som i äldre engelska texter ofta kallas the pansy face pelargonium. Denna har korsats in i framtagandet av vissa änglapelargoner för att göra blommorna mer penséliknande.