De tulpanblommande pelargonerna, även kallade tulpanpelargoner, har semi-dubbla blommor och de stora kronbladen öppnar bara tillräckligt för att ge intrycket av en tulpan. De växer tätt ihop på plantan, vilket skapar illusionen av en tät tulpanbukett.
En blomma som säljs som tulpanpelargon är alltså inte någon mystisk korsning mellan tulpan och pelargon, utan det rör sig om odlingsformer av pelargoner i gruppen zonalpelargoner som tagits fram för att se ut på det här viset.
I blomsterhandeln är det vanligt att gruppen zonalpelargoner delas in i undergrupper baserat på fysiska egenskaper, till exempel hur blommorna ser ut. Exempel på sådana undergrupper är de rosenknoppsblommande pelargonerna och de tulpanblommande pelargonerna, även kallade tulpanpelargoner. Båda två har så mycket kronblad att det ser ut som att blomman aldrig riktigt slår ut som hos en vanlig pelargon, utan påminner om antingen en rosenknopp eller en tulpan. Dessutom sitter blommorna tätt ihop för att ge skenet av en rosenbukett eller tulpanbukett.
De första tulpanpelargonerna togs fram i USA på 1960-talet, men det skulle dröja ungefär 20 år innan de började dyka upp i handeln här i Europa, dit de anlänt via engelska importörer.
Det var plantskoleägarna Robert och Ralph Andrea i USA som korsade fram den första tulpanpelargonen och gav den namnet ´Patricia Andrea´. En av föräldrapelargonerna tillhörde den grupp av zonalpelargoner som kallas Fiat-pelargoner. Fiat-pelargoner tenderar att vara högväxta och få stora blommor.
Pelargonen ´Patricia Andrea´ kom så småningom att ge flera sportar, inklusive en nejlikblommande sport som blev populär i USA.
Den här tulpanpelargonen får rikligt med rosa blommor formade som tulpaner. Den har ett kraftigt växtsätt och brukar blomma ordentligt från maj och över hela sommarsäsongen, särskilt om man kontinuerligt knipsar bort överblommade blommor.
Bladen är mörkgröna och ganska stora, med en svag antydan till mörkare grön zon. Kanterna kan vara lite fransiga.
Den här pelargonen får rikligt med blekrosa tulpanformade blommor. Den trivs bäst på en varm och solig plats, och gillar inte att stå trångt. För att uppmuntra produktionen av nya blomstänglar bör man kontinuerligt knipsa bort överblommade blommor.
Emma från Bengtsbo har ett kraftigt växtsätt och får ljusgröna blad. Sorten upptäcktes på Bengtsbo Handelsträdgård i Floda, ungefär 3 mil nordost om Göteborg. Den är uppkallad efter familjens dotter Emma.
När man håller tulpanblommande pelargoner är det viktigt att vara medveten om risken för revertering. Det är inte helt ovanligt att de börjar revertera tillbaka till den Fiat-sort som användes för att förädla fram dem, och du bör därför regelbundet inspektera alla blomflockar för att se om någon inte är tulpanblommande. Du kommer inte att vakna upp en morgon och alla blomflockar är plötsligt reverterade, utan det sker genom att det dyker upp en här och en där, då och då, med tulpanblommande och reverterade blomflockar som samsas på samma planta. De reverterade har helt enkelt kronblad som vecklas ut mer än vad som är standard för tulpanblommande pelargoner. Om man upptäcker att någon enstaka blomma är reverterad är det inte så mycket att oroa sig över, men om det börjar dyka upp fler och fler är rekommendationen att klippa av de grenar som har reverterade blommor. Om man inte gör det kan reverterade blommor börja dominera plantan.
Vad gäller den populära sorten ´Pink Pandora´, även känd som `Pink Patricia Andrea´ så är det ganska vanligt att den producerar en eller flera avvikande blommor i mitten av blomflocken, så kallade sportar, och det är då nästan alltid en Fiat-sort den sportar till.
Sportar kan tas bort om man vill, men det är också värt att komma ihåg att sportar ligger till grund för många av dagens populära pelargoner. Innan du tar bort en sport bara för att den är annorlunda kan det vara värt att fundera ett varv till – kanske är en annorlunda på ett bra vis och värd att bevara?